Jajjamensan fattas bara!

Student examen nu på torsdag den 5 juni klockan 12.15 är utspringet.
Studentbjudningen är ca 16.00 hemma hos mig.
Ca 30 personer från hela landet är bjudna ända nere från GBG upp till Hälsingland ...

Men jag har inte så stor lust att festa eftersom en stor del av mitt liv saknas. Den stannar nere på västkusten och sorgeklär min dag... Önskar att det inte vore så men jag får väl antagligen skylla mig själv eftersom fel ord kom ut i fel tillfälle... Det kommer att kännas måste jag säga. Det kommer vara något som saknas något stort fattas... Men så verkar det som att mitt liv ska förbli, en stor saknad kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Synd att ingen ser  hur jag verkligen känner inför det.  Pengar kan inte fylla den saknaden inte ens kärleksfulla ord. Tyvärr.

Önskade jag kunde spola tillbaka tiden och göra om allt.. Men vem vet då kanske jag inte skulle levt idag.
En sak är säker i alla fall, jag orkar inte med mer jobbiga saker nu. Det har tagit stopp.
Jag gör nästan vad som helst för att få nån ordning på vissa saker nu...
 Ett exempel är på min praktik, då frågade en av kockarna om en kille i köket skulle kunna dricka två liter surdeg om han fick femhunda kronor. Han svarade självfallet nej aldrig i livet. Sen kom frågan till mig. Skulle du kunna dricka två liter surdeg för femhundra kronor? Nej svarade jag. Inte för så lite pengar, 2000kronor så skulle jag dricka två liter surdeg... Kockarna va med på det men dom höjde budet till fyra liter surdeg. Då sa jag nej okej möjligen för fyra tusen kronor. Okej sa dom men då måste du dricka allt och befinna dig i köket under hela tiden... Självfallet skulle jag aldrig gå med på det, men jag var grymt frestad att anta utmaningen... Varför, undrar du nog? Jag skulle ju bli sängliggandes på toa en vecka efteråt... Jo därför att jag va så desperat efter pengar... Hur mår jag nu undrar du säkert... Svaret på den frågan får du om du ringer... 

Jag är inte den jag brukar vara, jag e inte lika glad har inte lika mycket energi och vilja att göra saker. Deprimerad kanske? Ja du det har jag nog varit sen 1997... Mest dom senaste 6åren... Men masken med leendet är så lätt att hitta å låta den sitta kvar, det måste vara superlim jag använde... Men ibland  lossnar den och faller av. Men då tror folk att jag råkat  ut för något under dagen/veckan.... Nej det är min livssituation som är problemet... Men det löser ju sig antagligen iochmed att jag tar studenten på torsdag  klockan tolv och femton.


... än bultar hjärtat med tomma slag...