[ En av 15-20 måsar som kom flygande för lite sten... hehe ]




[ Nyfiken hungrig kanadagås som vågade "käka" löv ur handen :D ]




[ Tre nyfikna välgödda hästar nedanför skolan (de var magra i höstas) ]




[ Kurragömma ]




[ Skogen där jag promenerar  ]




[ Klasar- är glad att jag inte nyser :) ]

Kortfilmen är klar! :D

• Det som väntar nu är en tur till pappa om jag kan ta mig dit...
• Wanja kommer hit
• Lite Göteborgs påhitt
• Tåg till uppsala med lite packning å växter...
• Hänga me kompisar
• Fota på bröllopet mellan Maria och Robban- ska jag våga? ( -PEPPA MIG!!!! )
• Tillbaka till skolan
• Söka jobb i Norge för sommaren
• Planera Islands resan första veckan i maj
• Skrapa å samla ihop pengar till Island

Ska allt gå ihop eller kommer nått att krascha som jag gjorde i torsdags?

Den som väntar får se...


Pantade burkar igår å idag (lör & sön) för 77 resp 108kronor...
Så nu kan jag köpa nya behövliga cykeldäck! :D
Blir det likadant nästa helg? :P
Kände mig som en luffare med två å en halv sopsäck på cykeln... :P

-

Nu ska jag dra mig tillbaka till mitt mysiga internat rum och drömma om framtiden... =)

[ En solig skön Marsdag tog vi en promenad runt fästningen ]




[ Hittade en gammal vandrare, biten av tidens tand ]



[ En ensam Cigarr på hyllan ]



[ Att det kan vara så svårt att angöra rätt brygga ]

DESIGN BYTE UNDER PAUSE
Ja som du ser så försöker jag byta lite utseende på bloggen men min tid försvinner mersen när tiden finns...  

Men i morn så ska jag spela skadad i en bussolycka här i kungälv. ska se till å få bilder så fort som möjligt... :)

Hoppas på att jag kommer vara svårt skadad... :P det låter hemskt men e jätte kul! :D

Hela veckan ut! :D

Avverkar minst en film per dag å max tre... :)
Ibland kan det bli lite tröttsamt, jag har faktiskt nickat till ngr gånger...
Fy, skäms- ja, jag vet...
Jag rår inte för det...

Kan inte bli annat än farsinerad dock.
Det är många väckande filmer som finns, men visst finns det "rötägg" oxå, men dem undviker jag gärna...

Några jag rekomenderar att du ska hålla utkik efter är: (utan ordnad i betyg)


About Elly

Günter Wallraff: Black on white   (nej inte felskrivet)

The Good Heart

A matter of size



I morn ska jag se Millenium triologin om allt går som det sak...
Annars tar vi det lite lugnt med Pettson & Findus å glömmer allt elände i "Glömligheter".

Vi får se hur veckan slutar.
Jag vet att jag ska introduceras i cafélivet igen... :)


Jag är glad att skolan betalar kalaset denna vecka i alla fall... :D
Annars hade jag inte alls haft råd...

Vad har hänt sen sist?
Oj, en hel del ser jag. Förlåt för att jag är så dålig på att uppdatera mig... Har lixom annat för mig... ;)¨

Var ju i København innan jullovet, det var riktigt skoj! Det kommer lite bilder i slutet av inlägget...
Vi åkte med buss ner till Malmö till vårat vandrarhem som låg typ en kvar från station. Vi traskade dit för en sen middag, sen men god! :) Tack journalisterna!

Jag tänkte sällskapa med Rebecka under dagen. Hade inte riktigt planerat dagen utan mest tänkt ta det som dök upp... Dagen började väl inte så bra, instängd luft så man fick panik, varmt så man rann iväg... HEMSKT!!!
Det var DGI-byn, där vi skulle kolla in fakta av olika slag... Men det gick inte, så vi traskade ut på gatorna för att leta efter lunch... Det var då vi mötte Clownerna som du ser på första bilden... De var visst överallt sen visade det sig. :)

Sen gick vi vidare å såg bla poliser, Riksdagshuset, regnskogsstubbar, poliser, demonstranter, polisbussar, Bella Center (där förhandlingarna pågick), poliser, människor, polishelikoptrar, hästar, fotografier, veganer, billig gatumat, poliser, fåglar, tivoli som var igång, svenska skeppet Tre kronor...

 Jag tror jag har glömt nått...

Måste ha varit nått viktigt... *Hhm*

Jo, jag tror jag glömde säga att: vi såg massor av POLISER!!!

Men det konstigaste var att de renaste toaletterna var under jord!!! Du gick ner mitt på ett torg å där nere trodde jag det skulle vara äckligt å mörk, men det var kalkat snyggt, bemannat, fritt om du inte hade pengar på dig å hur fint som helst! Men om du gick in på burger king så va det en av fyra toaletter som fungerade någorlunda å skitigt som bara den!!! Vadå bakvänt?   Nog om skitsnack! ;)

Vi såg oxå en isbjörn, gjord av skelett i metall å täckt av is som stod å smälte, för att visa att isen de lever på försvinner för varje minut... Den var i naturlig storlek tror jag, å den käften skulle inte jag vilja möta! Jösses vilka tänder! :S

Sen gick vi över en bro, å jag min vana trogen, tittade ner i vattnet å fick nästan min livs chock!
I vattnet låg en cykel slängd, men det va inte det som jag reagerade på...
Det fanns även människor i vattnet! Men tack å lov så var det bara statyer i naturlig storlek. Men de såg riktigt verkliga ut! Naturlig storlek å aniktsuttryck som inte alls kunde säga nått annat än hjälp oss!


På kvällen skulle vi ta en cykeltur med en konstig cykel som vi sett på ett torg, den var gjort för 7 personer. Som en vanlig cykel fast att där styret satt så var det en stor ring med 6 sadlar å trampor på... Alltså skulle 6 personer sitta i en cirkel å cykla frammåt fast att vissa satt med ryggen/sidan mot färdriktningen... det var läskigast att sitta med sidan till när man nästan såg var man åkte... Men det som var roligast var oberäkneligt!
Han som hade cykeln skulle slänga sin flagga å sin stora ballong (70cm i diam!). Vi sa att vi tog det hellre så han slapp slänga det å så fick vi ju roliga minnen av köpenhamn! :D Så vi började cykla tillbaka, efter att ha kollat på Mattias Klums fotoutställning. Då säger han helt plötsligt efter att ha lyssnat på vår svenska konversation
-Ska inte ni gifta er med mig? Nu när ni har cyklat med mig två gånger... Vilken cykeltur! Vi gick å skratta hela vägen hem...


Ska man inte spara det bästa till sist?  Jo, så klart! Så ge dig till tåls! Om du orkat läsa så här långt vill säga... ;)

Andra dagen gick jag runt själv mest å kollade på en utställning "100 steder att huske før de forsvinder".
Bilderna där nere är från utställningen (tagna från deras hemsida).
(men först några av mina bílder)






 

[ Clownerna som syntes lite var stans ]





[ Duvor vid jordens yttre gränspunkt? ]

100 steder att huske før de forsvinder




[ Kilimanjaro- Snön försvinner, sägnerna lever vidare om det vita berget ]






[ Vava'u, Toga- Korallerna dör ]

Nu orkar jag inte skriva mer, timmen är sen...

Men på lördag blir det kurragömma med mer än 2000 (!!!) anmälda deltagare... =D
Får se hur det slutar... :P


Ha det gött gott folk!

Den här helgen har varit tråkig, men det e ganska skönt eftersom veckan har varit full av nya händelser...
Veckan började ju med ett dyngslångt besök på sjukan startat med ambulans färd...
Ta det lugnt, det var inget akut...
Ett inlägg kommer snart om händelsen för den som är intresserad...

Men veckan har varit fylld av sena nätter och tidiga mornar,
alltid med illamåendet i bakfickan...
=(

Nya människor, nya upplevelser nya traditioner, nya fördjupningar i relationer...
Intriger följs av kramar, historier förändras mellan olika munnar.
Livet leker sin lek med mig som huvudrollsinnehavare var sig jag vill eller inte...

Snart är det dags för lite mer tradition, kanske nått av de sista åren...
Vem vet?
Youth kommer i alla fall i år igen.
Denna gång blir inte den andra lik...

Jag skulle gärna vilja ha någon som masserade min stela rygg och mitt axelparti...
Någon som vill???
:P


Nu ska jag sluta.
Ha det mega bra å kolla in igen innan veckan e slut så finns det nog en hel del nytt här... :)

Till slut vill jag bara säga att min bildebok har en klar historia, nu är det bara att finslipa och sätta ihop den.
Så den är klar på onsdag...
=)

Jaha, så tror man att man är på väg att bli frisk från sin fyra veckors förkylning å så börjar den om igen!
Suck! Kan jag aldrig slippa denna jobbiga hosta?
Den som kicklas med en fjäder å rispar halsen med en gren...
Nu när jag äntligen kommit igång på allvar med motionen, ja då ska jag bli hindrad av en envis sjuka.
Är det för att jag antagligen aldrig får feber som det blir så här?

Ja, ja, jag längtar tills Youth som närmar sig med stormsteg! :D
Ska bli så kul att träffa alla kompisar igen, trängas i korridorerna och köpa taco efter en kvarts kö.
Fast jag kommer nog inte kunna sjunga i år, det är nog lika bra.
Jag kan spara tills nästa gång, kanske nyår...
Men tyst kommer jag inte vara ändå.
Folk måste ju höra hur bra jag mår, efter flytten från Sveriges (enligt mig) näst tråkigaste stad...

Jag trivs ju så bra här nere i Kungälv, nästan som fisken i vattnet om jag får uttrycka mig så...
Ja just det, det är nog därför jag e sjuk.
Jag badade ju två gånger i Marstrand trots det kalla vattnet...
Hmm, eller så var det picknicken på Chalmers tak som gjorde susen för förkylningen.
Vad vet jag, men mysigt var det!
Å sen, veckan efter så jag gick turen ner till Svarte Mosse och Karlavagnen...
Inte heller den turen var nog bra för hälsan...
Men dock lika mysig!
=)

Ja, vad gör man inte för lite lugna mysiga stunder i stressens vardag?
Nu ska jag ta mig hem från skolan å krypa ner i min sköna säng för att ladda batterierna.
I morn blir det en tur till min kompis Svarte Mosse för att ge utlopp för lite energi.
Ett bra sätt att vakna på!
=D
Så gott folk, ha det så bra tills ni dyker in här igen.
Hoppas det inte dröjer allt för länge!
Skriv gärna en kommentar lite då å då så jag vet vilka det e som kollar in mig...


Kram kram



[ Vy ut över lilla Svarte Mosse ]

Stör ej! Står det argt på den riva lappen som sitter fast tejpad på den stängda dörren. Men jag tänker inte lyda. Det har gått för lång tid för att jag ska respektera den viljan. Jag gläntar på dörren in till Kims rum, som fortfarande borde vara i skolan. Det var så länge sen skoldagarna slutade vid fyra, nu brukar de sluta redan vid ett… Så jag kan aldrig vara säker. Jag har tänkt gå in här flera gånger en lång tid men då har det alltid kommit något i vägen. Men den här gången kan inget hindra mig!

Jag tittar försiktigt in i rummet, trots att jag är ensam i lägenheten känns det som att någon iakttar mig. Min första blick fastnar på väggen över den obäddade sängen till vänster. Där hänger det mörka planscher på olika artister och skådespelare. Hårt sminkade Avril Lavigne, svarta Dead By April och bistra Jack Sparrow är några som hårt tittar in i kameran. Vilka förebilder, tänker jag och tittar vidare. Bredvid sängen står ditt slitna databord, fullproppat med skräp, papper, cd-skivor och godispåsar. Städa det har du aldrig varit bra på, men detta är katastrof! Det är nog inte städat på minst två månader, prylar och dammråttor samsas om golvet med smuts tvätten och de få rena kläderna. Det är så stökigt att jag måste kolla var jag sätter fötterna för att inte kliva på något ömtåligt. Städningen är minst prioriterat nu för tiden och ingen annan får göra något åt det heller.

Nu hör jag att datorn är på, ska jag våga titta tänker jag och sätter mig på stolen efter att först ha plockat bort lite kläder. Spotify är uppe fast ingen musik hörs. Dock så är den senaste spellistan framme och låtarna verkar bara vara deprimerande och dystra. Det är samma artister som på väggarna och några som jag inte känner igen alls. Ja dagens ungdom, säger jag tyst för mig själv. Jag sätter på den översta, det är Pink med sin lite hesa röst som sjunger ”So what”… Är det här ifrån det kaxiga kommer? Det som säger att ”jag gör som jag vill och ingen kan stoppa mig”. Lever i din egen värld och skiter i alla blickar och bryr sig inte alls om vad andra tycker och tänker.  Jag vet inte om det är så men jag vet att jag har en hel del att försöka ändra och stoppa. Och nu är det jag som inte ger mig! Det är en sak som är säker!

Chipspåsen ligger halvt nere i papperskorgen, ostbågar på golvet, det är inte så konstigt att maten inte duger längre. Det enda som kommer ner emellanåt är snacks, godis och light läsk. Fast då ser ju kroppen ut som den gör också… Varför har jag inte reagerat tidigare? Jag borde ha tagit mig i kragen tidigare, då kanske det aldrig blivit så här långt gånget. Jag drar de blodröda sammetsgardinerna åt sidan för att släppa in det lilla ljus som tar sig in hit ifrån norr.  Blommorna i fönstret borde ha bytts ut till kaktusar, så lite skötsel som de fått… Suck, tänk att det inte är någon ordning på min älskling längre. Jag plockar undan kläderna, det är lika bra att tvätta allt här. Jag ser ingen skillnad mellan rent och använt… När jag lyfter på kläderna på sängen får jag en chock, det är fullt av intorkat blod! Sockarna är lika indränkta som lakanet. NEEJ! Skriker jag förskräckt. Varför?! Har du skurit sig i armarna eller är det så hemskt som det ser ut att vara? Hur kan du gå? Jag sätter mig stum på stolen och bara tittar på blodet. Det här hade jag inte räknat med.

Klockan tickar påminnande om att tiden går fortare än vad jag tror.

Snart är hon säkert här och upptäcker mig. Jag plockar de sista kläderna och lakarna, allt ska tvättas i minst 60 grader om det ska bli rent! Jag bestämmer mig för att slänga lakarna och ge henne nya, jag vill inte ha blodet i tvättmaskinen. Skräpet försvinner snabbt lika så dammet och den unkna lukten. Det är alltid en bra början på förändring. Jag ser mig omkring för att kolla om du har något mer som inte borde vara här. Jag börjar med garderoben och letar mig vidare samtidigt som jag plockar ut ännu mer kläder och prylar som ska ut. Hur kan en människa samla på sig så här mycket egentligen? I byrån har hon gömt rakbladen och vodka, och en digitalkamera. Jag tar kameran för att kolla på bilderna. De visar först resan till London med klassen, alla ser berusade eller påverkade ut… Det kanske var då det började. Synd att jag inte kunde följ med, jag hade ju lunginflammation då. Men älskling, vad har du gjort, varför har du inte sagt något? Jag kan ju hjälpa dig bara du släpper in mig till dig. Nu får jag skynda mig om du inte ska komma hem innan jag är klar, fast du hänger nog med dina polare och skiter i mig.

Hela hallen är fylld av saker som ska slängas. Ditt rum ser klart bättre ut och jag river ner lappen som du satt på dörren. Jag har gjort en ny till dig. En bild på oss när du var som förut, vi skrattar med munnarna fulla av blåbär och så har jag skrivit en liten hälsning. ”Till min kära Kim glöm inte att jag älskar dig!” Jag hoppas du kommer att uppskatta det jag gjort för dig, för jag vill dig ju bara väl men jag vet inte om du förstår det. Nu hör jag en nyckel sättas i dörren, är det du som kommer nu undrar jag spänt. Beredd med mitt kärvänligaste leende ställer jag mig för att möta dig.

-         Nämen, hej Angelica! Är du här, vad roligt, det var ju så länge sen du var här nu.

 Jag blir genast besviken, det är din mamma som kommer hem från jobbet. Jag har ju kvar nyckeln som jag fick förra året så därför kom jag in utan att någon öppnade.

-         Jag trodde Kim var hemma, eller på väg hem men hon har inte dykt upp än. Vad är klockan, säger jag undrande.

-         Va har hon inte kommit hem än? Säger Anna.

Jag tittar på klockan, den har passerat 18. Du borde verkligen vara hemma nu, du gillar inte mörkret. Nu blir jag orolig att du gjort något dumt.

Anna har gått förbi mot köket med matkassarna och ser skylten på din dörr som står på glänt.

-         Åh, har du städat Kims rum, vad fint det blev!

-         Ja jag kände att hon inte kan ha det så här längre, säger jag hårt. Har inte du kunnat reagera lite tidigare? Jag tittar surt på Anna som slår ner blicken och skäms.

-         Jo jag borde men jag har inte fått och jag har inte orkat bråka med henne.

Jag förstår, Kim är inte den med bäst humör och inte alls lätt att ha och göra med om hon sätter den sidan till.

Men jag är orolig, funderar på om jag ska ringa dig eller dina kompisar som du kanske har varit med idag. Men jag hinner inte mer än tänka det innan telefonen ringer i köket. Anna svarar och jag hör hur hon drar efter andan. Jag springer in i köket och ser skräcken i hennes ansikte. Hon räcker luren till mig och dimper ner på köksstolen vid dörren.

-         Hallå, det är Angelica säger jag oroligt.

-         Hej, jag ringer från akuten. Kim har hittats medvetslös på bussen. Skulle ni kunna komma hit? Hon är vid medvetande och yrar om dig och säger förlåt hela tiden.

Jag blir helt mållös, jag känner som ett hugg i hjärtat. Älskling vad har du gjort, tänker jag.

-         Så klart vi kommer, vi är där om tjugo minuter, säger jag hest. Min röst sviker mig i panik.

Efter några timmar utanför ditt rum får vi beskedet. Anna börjar storgråta och jag hör en röst skrika högt och gällt.

-         Kiiiimm!!! Neeeejjjj!!!

 Det är min egen röst som jag inte kan styra längre.

Sen svartnar allt för mig.

Visst jag e kanon förkyld å då ska man inte träna men nu har jag bestämt mig!
Jag ska träna bort mina överflödiga kilon som sitter som en ful tröja på mig...
I dag när jag provade kläder så insåg jag det jag oxå sett förut.
Men inte riktigt orkat ta tag i,
mer än bara att lova mig själv att sluta förstöra mig själv.
Min mage ser minst sagt ut som " hej kom å hjälp mig!!!" 
Så nu ska jag köpa stegräknare å (tyck att jag e tantig eller så men det funkar faktiskt)gåstavar.

Jag ska tävla med mig själv och ingen annan, men jag vet att denna gång kommer jag lyckas om ingen hindrar mig.
=)

Så kom igen peppa mig!!! :D
Det lär behövas för det kommer bli svårt!
Det är inget man gör bara över en natt.
Det vet jag, men nu har jag ilskan som driver mig frammåt.
Alltså ilskan över mig själv, att jag e så dum att jag lurar mig själv...

Har du något tips på vad som kan hjälpa mig så berätta!
Skriv en kommentar, vad du tycker, tänker eller känner... =)




I sommar kommer denna kjol sitta löst, å garderoben kommer att bytas ut! =)
Här kommer det synas att nått har hänt!

Men nu ska jag ta å försöka bättra på min förkylning genom att bädda ner mig i min goa säng!

Å har du lust att hjälpa mig med min kommande bildebok så posta ett fint vykort till mig!
(för mer info ring/ sms/ skriv kommentar)

En vy från skolans "egna" tjärn...



Full av näckrosor och annat fint, väldigt fin runda i alla fall... :)

Denna helg skulle bli en överraskande helg hade jag tänkt...
Då visste jag inte hur den skulle sluta...

Hade jag vetat hur det skulle bli, hade jag nog inte riktigt sagt så...

Den innehöll allt från filmkväll hos Emma till picknic intill havet, med ett litet gäng från Smyrna...
Men pinsamast var nog ändå Chalmers...
Vill du veta mer om det så hör av dig!

Jag vågar inte skriva mer här tyvärr...  :P

Men tro mig, helgen var galen!!!
Å framförallt rolig!

Fast inte skakningarna...
Dom är alltid lika jobbiga när dom bara dyker upp...
Denna gång varade de i ca 2 timmar...
Varför de kommer vet ingen.
Men Emma tror sig veta lösningen...
Allergi.

Men dock inte vilken allergi som helst.
Men det e bara att du hör av dig om du vill veta... :P
Å det vill du nog!
Lydia du borde verkligen höra teorin i alla fall... ;)
Du kommer skratta!!!!
haha

Nu ska jag i alla fall sova eftersom jag "bara" sovit ca 11 timmar denna helg...


Ha det så bra så hörs vi!!!

Måste bara tillägga att det har gått ett år sedan jag och Dennis gick skilda vägar...
Det känns bättre nu än då...
Tack för samtalet! :)

Senast idag undrade folk hur jag kan prata så glatt om en vän som varit min kille...
Svaret brukar är att jag behandlar alla mina vänner med kärlek,
 även om dom inte förtjänar den...

Fast vem förtjänar inte lite kärlek?
Alla förtjänar kärlek!
Det beror bara på hur djup den är...

Det är ju dumt att hela tiden gå å vara elak mot en människa,
 som inte gjort annat än varit vänlig...


Så tack Dennis för senaste samtalet!
Lycka till i framtiden!
Vi ses säkert snart igen!

Flickan med en stor dröm

Det började blåsa, hon drog kappan tätare omkring sig. Hon hade gått en promenad i skogen för att tänka på sin dröm. En dröm om något som hon bara hade hört talas om. En plats hon ville till hur svårt det än skulle bli. Havet. Det stora mäktiga havet som hade sån kraft och gjorde som det ville. Precis som hon själv nästan alltid gjort. Hon ville dit men alla sa att det var omöjligt. Du kan aldrig att ta dig dit, det är för långt för en liten tös som dig brukade folk säga till henne. Men nu hade hon bestämt sig, nu kunde ingen stoppa henne!

Väskan hade hon packat lätt och nu stod hon där vid deras hus för att börja sin långa resa mot det okända målet som hon knappt visste om det fanns. Hon tog farväl av sina föräldrar och kramade ömt om sina syskon. De visste ju inte om hon någonsin skulle kunna återvända hem igen. Hon började gå i vinden som hade lagt sig lite. Hon vinkade farväl en sista gång när hon kom fram till skogsbrynet. Nu var hon helt ensam på den lilla stigen. Hon började dansa lite försiktigt fram, hon var så glad att hon äntligen var på väg till sina drömmars mål.

Ju längre hon gick desto tätare blev skogen, träden liksom omslöt henne där hon gick fram. Än så länge hade hon haft bra väder men nu när hon tittade upp på himlen så såg hon att molnen började dra ihop sig. Det kanske skulle bli regn! Å nej tänkte hon och skyndade vidare.  När hon hade gått så länge att det höll på att skymma så började det regna så smått. Hon tänkte att det är bäst att göra en liten koja som skydd. Sagt och gjort, när kojan var färdig tog hon fram lite av sin matsäck för nu var hon riktigt hungrig! Då kom det en fågel flygande, precis som om den ville göra henne sällskap. Så där satt hon och fågeln och hon drömde sig åter igen till havet som hon ännu inte sett. Fågeln flög upp i ett träd för att sova och hon la sig för natten, hon hade ju gått längre än vad hon någonsin trott att hon skulle kunna gå. Hon vaknade tidigt av att fågeln sjöng för henne. Hon åt snabbt sin frukost och skyndade vidare längs en ny stig. Solen ledde henne dit hon trodde var rätt håll för att komma till havet. Daggen gjorde att skogen doftade frisk och ny, härligt tänkte hon glatt men trött.

När hon hade gått i mer än en vecka genom skog och bebyggelse så kom hon fram till något som hon trodde var havet. Men hon mötte en gammal man som sa att det bara var en stor sjö men att hon inte var långt ifrån havet. Han trodde att hon skulle vara framme i morgon till eftermiddag. Han bjöd henne också på ett mål mat bestående av grillad fisk och färska grönsaker som han plockat intill sjön. Hon tackade honom för maten och vägledningen och gick vidare fylld av nytt hopp om att hon skulle klara denna omöjliga uppgift. På sin väg hade hon inte bara mött fågeln utan även haft sällskap av ekorrar som varit riktigt nyfikna på en sådan filur som henne och en liten rävunge som hon hjälpt eftersom han fastnat i en fälla.

Skogen öppnade sig sakta men säkert för att så småningom övergå till ängsmark och lite buskage. Nu hade hon inte långt kvar. Lite längre fram såg hon gårdar ligga som ett pärlband. Hon mötte fler människor som bar på något rutigt med fisklukt, hon förstod inte vad det var men det var nog havet som alla pratade om. Hon tänkte när hon gick genom byn att den här resan måste hon skriva om, det skulle bli en bra bok! Hon såg att några barn satt vid en eld och grillade, precis som den där snälla mannen hade gjort med fisken. Då måste havet ligga här snart, ja hon kände den salta luften komma emot henne. Hon stannade för att samla kraft, hon ville inte bli besviken om det inte var som i hennes dröm.

Sista biten över backkrönet sprang hon ivrigt och där nere låg havet och det var blått!