Fast det var en tjej ingen kille...

Vad menar du, undrar du kanske...

Jo nu ska jag berätta en historia som började med en mening.

-Hej, har inte jag sett dig förut? Säger jag till en tjej i skolans korridor i klass 7.
-Inte vad jag vet, får jag till svar.
-Jo men vänta lite, var kommer du i från? Fortsätter jag.
-Kramfors.
-Har inte du varit här förut? Nu ser jag våran klassföreståndare komma gående mot oss.
-Nej det har jag inte, svarar tjejen som står med ryggen mot läraren.
När läraren kommer fram till oss för att gå igenom dörren till övervåningen så frågar hon vad vi gör.
-Vi sitter å pratar, svarar vi med en mun.
Vi tittar på varandra å börjar skratta.
Läraren tittar på oss och skrattar oxå.
-Nej jag menar vi står här å pratar säger jag samtidigt som jag skrattar.

Det var början på ett läsår fyllt av blod skratt å tårar.

Vi var ett litet gäng som umgicks på rasterna, ibland även på fritiden.
Men jag och den här tjejen, vi kan kalla henne Julia, umgicks så mycket vi kunde.
Vi trivdes så bra ihop. Vi delade på det mesta å pratade om nästan allt mellan himmel å jord.
Men efter ett tag så hände det saker som gjorde att det blev svårare att umgås.
Lögner uppfattades som sanning och det gjorde att när vi sen skiljdes åt, pga flytt, nästan tappade kontakten helt.
Den försvann mer och mer med tiden som gick.
Visst ibland kom den tillbaka mer för en tid men försvann igen.
Det här året har vi nästan inte pratat via nätet någonting.
Jag trodde för en tid att hon dött, eftersom jag aldrig fick svar.
Sen har jag oxå trott att hon inte vill ha mig som kompis.

Jag har försökt varje år att få ner henne hit till sommaren å på höst lovet.
Men aldrig lyckats.
Eller jo en gång under sommaren.

Så det här året har jag inte ens försökt för jag har ändå kunnat gissa svaret.
Nej jag har inte råd.
Jag fokuserade i stället på en kompis från Göteborg som skulle hit.

Så därför blev jag väldigt väldigt CHOCKAD i onsdags.
När en person med kort mellanbblont hår står framför mig å småler.
Jag stod med kören å pratade med ngr kompisar just då så jag reagerade bara på att någon mer ställde sig brevid mig.
När jag tittade på personen kände jag bara igen ögonen å lite av ansikts formen.
Min hjärna arbetade förbrilt.
Försökte inse att det var HON som stod framför mig.
Jag grep tag i armarna på henne å skrek på vår kompis
-Lydia LYDIAAA!!!
Lydia tittade på oss och skrek Julia!
Jag släppte greppet om Julias armar bara för att krama om henne hårt.
Min kram besvarades av en lika stark kram.
Mina tårar sprutade, jag kunde inte hindra det.
Jag släppte henne för att hon skulle kunna krama om Lydia.
Men jag kramade om henne igen å stod så länge med tårarna flödande ner för mitt ansikte.
Jag kunde inte tro det var sant!
Julia skrattade när hon såg på mig.
-Det är sant jag är här, sa hon å tittade glatt på mig.
-Jag kan inte tro att det är sant, stammade jag fram.
-Det är det, känn på mig det är jag.
Jag klämde på hennes armar för att genast krama om henne igen.
Nu var det något att krama, nu kunde jag krama muskler å en normal kropp.
Förut hade det kännts mest som ben...
-Tack tack, tack för att du är här viskade jag i hennes öra samtidigt som jag kramade henne hårt.

Jag tittade mig omkring på dom andra å dom log lite undrande...
Jag brydde mig inte för den jag trodde var död stod här framför mig livs levande!!!
Under den kvällen var jag överlycklig!
Jag tittade ofta på henne bara för att försäkra mig om att jag inte drömde.
Varje gång skrattade hon åt mig å sa
-Jag är här!

---

Tack än en gång för att du kom ner hit!!!
Jag ber att det inte ska dröja lika länge innan vi ses igen!

---

Mer om Youth 08 kommer snart.
Det kommer även lite bilder...
Nu måste jag in i duschen innan jag måste ner på stan för att åka till jobbet...

Med vänliga hälsningar en tjej som både mår bra å inte...

PS. Tack Jimmy för att du kom hit, å TACK för att du fixade me datorn!!!