En dikt med önskan om närhet...
Saknar närhet.
Närhet av värme.
Närhet av ord fyllda av ömhet.
Närhet av kärlek.
Närhet av någon vid min sida.
Någon som nästan känner mig lika bra som jag själv.
Någon som värmer mig när jag fryser.
Någon som tårkar mina tårar när jag är ledsen.
Någon som skrattar med mig och åt mig.
Utan att skämmas.
En som lägger sin arm omkring mig och säger jag älskar dig.
En som bryr sig om hur jag mår.
En som jag kan ta hand om när det behövs.
En som tar hand om mig när det behövs.
Går vid min sida.
Går mig till mötes.
Går och letar upp mig när jag är vilse.
Går och håller min hand.
Smeker min kind.
Synar färgen på mina ögon.
Ser in i mig.
Saknar mig när jag är borta.
När det än är,
var jag än är,
vad som än sagts,
vad som än gjorts.
Finns du där ute?
Väck mig i så fall.
För just nu sover jag bort min ensamhet.
Går ifrån min längtan.
Drömmer mig bort.
Saknar dig alltid...
//Sofia
13/4 2009
Kommentarer
Postat av: Lydia
svar: jo jag vet. Därför skrev jag så du skulle förstå.
okej, nice med en ny blogg. Hm, jag kan tänka på't i alla fall :)
Postat av: Lydia
svar: tack så mycket Sofia, det betyder verkligen! Folk förstår inte att ångest kan bli en sjukdom, och det är faktiskt tyvärr, i vår släkt en ärftlig sjukdom. Många som känner mig tror att jag måste snacka med en psykolog när det blir jobbigt om man inte får en som är kristen. okristan psykologer har många gånger försökt sätta dit kristna och säga" Se, deras tro hjälper inte." Och det kan man inte förklara för sina okristna vänner.
Jag förstår dig, finns här för dig i böner och tankar, i mitt hjärta finns du <3
Trackback