Orden som ingen hörde
De fanns där,
de kom från det inre.
Orden forsade fram,
likt vårbäckens vatten
Trots det var det ingen som hörde det.
Ingen lyssnade,
ingen ville höra
eftersom det bara var dösnack,
svammel ut i tomma intet.
Nu finns inte orden där längre,
de försvann lika snabbt som de kom.
Tyvärr får jag väl säga.
Vem vem bryr sig?
Ingen.
Du lyssnade men nu har du blivit döv,
lika döv som en bläckfisk på djupt vatten.
Nu känns det lika tomt som magen på ett barn i Afrikas öken.
Svältande-
längtande efter någon som ger det energi.
Om du tror du att det kommer bara av sig själv,
då tror du helt fel!
Betydelsen av att finnas där,
är lika viktig som luft är till himmelens fåglar.
Oumbärligt!
Men vem bryr sig?
Ingen!
För ingen vill höra,
de har nog med sig själva.
Tillräckligt med egna problem.
Men vad fel det blir!
Tänk!
Kärlek kommer inte om du inte vågar titta.
Ord uppkommer inte av sig själva,
de måste väckas-
födas av nått.
Att gå omkring som en ensam människa hjälper ingen.
Men att springa efter någon,
kan förstöra nått så fint som kärlek!
Men vem bryr sig?
Ingen!
Alla har sig själv att tänka på.
Men om alla tänkte på någon annan,
vem skulle vara ensam då?
Ingen!
Bara den som inte vågar ta kontakt,
den som inte vågar förlåta och gå vidare.
Du måste våga räcka ut din hand-
res någon upp fast du själv inte orkar.
Då kan den du reser hjälpa dig lättare!
Hjälper du någon blir du välsignad och själv hjälpt!
Mer än du kan ana!
Rikligare än du kan tro!
Men vem bryr sig?
ALLA!
Låt orden flöda, låt orden höras.
Vänd inte ryggen bara för stolthet,
böj den och ersätt det tidigare med något nytt!
Kommentarer
Postat av: Mia
wow vad fint.den gillar jag!
Postat av: Lydia
jättefint skrivet Sofia!
Och du har ändrat bloggen ser jag :)
Trackback