Jag har många gånger lyssnat på vad andra tycker tänker och vill. 
Men nu är det dags att skita i det och köra mitt egna race. No offends, men jag kan inte leva erat liv.

Det är mitt, kanske finns val jag gör helt fel i men då är det upp till mig om jag gör det eller inte. Visst, jag kan lyssna men det är ändå mina val. Allt bottnar egentligen i osäkerhet på vem jag är. Ärligt talat, varför vara osäker på sig själv? Det leder ju till att man blir osäker på andra. Eller har jag fel? Tror inte det. 

Jag har i alla fall bestämt mig, allt från små till stora val är mina och ingen annans. Du kan göra planer för mig men det är ändå mina fötter, mina händer, mina tankar och mina handlingar. Jag styr. Min ratt, mitt skepp, men inte min karta. Men jag har en kompass. Det räcker. 

Jag har en favorit vers, här kommer den. Blunda eller läs.

"Tag Bibeln med, tag Herrens ord som lots kompass och ljus ombord.

Då går det väl då når du fram, om färden än blir prövosam." // Okänd

Antingen sanning eller påhitt. Vad tror du?